SBMI anser

De flesta som bedriver täktverksamhet önskar en snabb och effektiv hantering av tillstånds- och tillsynsfrågor samtidigt som de inte alltid hinner ta till sig de förändringar av lagar och regler som sker löpande. Myndigheterna å sin sida har en stor arbetsbörda och ska göra kvalificerade prövningar som omfattar många motstående intressen.

Genom en bättre kvalitet på MKB och ansökningshandlingar (se täkthandboken) tillsammans med tydliga yrkanden kan företagen förhoppningsvis bidra till en smidigare handläggning av tillstånds- och tillsynsärenden. Detta dokument syftar till att bidra med underlag för jämförbara bedömningar och villkor.

(för pdf klicka här)

Enhetliga rimliga villkor för täktverksamhet

1. Inledning

De flesta som bedriver täktverksamhet önskar en snabb och effektiv hantering av tillstånds- och tillsynsfrågor samtidigt som de inte alltid hinner ta till sig de förändringar av lagar och regler som sker löpande. Myndigheterna å sin sida har en stor arbetsbörda och ska göra kvalificerade prövningar som omfattar många olika motstående intressen. Genom en bättre kvalitet på MKB och ansöknings­handlingar (se täkthandboken) tillsammans med tydliga yrkanden kan företagen förhoppningsvis bidra till en smidigare handläggning av tillstånds- och tillsynsärenden. Detta dokument syftar till att bidra med underlag för jämförbara bedömningar och villkor inom de områden som kan bedömas relativt lika oavsett förhållandena

(för pdf klicka här)

Enhetliga rimliga villkor för täktverksamhet

1. Inledning

De flesta som bedriver täktverksamhet önskar en snabb och effektiv hantering av tillstånds- och tillsynsfrågor samtidigt som de inte alltid hinner ta till sig de förändringar av lagar och regler som sker löpande. Myndigheterna å sin sida har en stor arbetsbörda och ska göra kvalificerade prövningar som omfattar många olika motstående intressen. Genom en bättre kvalitet på MKB och ansöknings­handlingar (se täkthandboken) tillsammans med tydliga yrkanden kan företagen förhoppningsvis bidra till en smidigare handläggning av tillstånds-

på den enskilda platsen. Utöver detta behöver myndigheten hantera andra komplexa frågor där mycket större hänsyn måste tas till förhållandena på platsen och därmed inte kan standardiseras, t ex frågor kring transporter och gränsdragningar. Större enhetlighet där det är möjlighet kan också bidra till att det finns mer tid till enskilda bedömningar för de frågeställningar där detta är relevant vilket förhoppningsvis kan leda till ökad rättssäkerhet när det gäller vilka avvägningar som ska göras i samband med tillståndsprövningen, utformning av förslag till villkor och kontrollprogram samt information om hur processen vid eventuella överklaganden går till.

Det är viktigt att kunna föra en dialog med både tillstånds- och tillsynsmyndigheter om vilka delar av en verksamhet som innebär miljöpåverkan och hur stor en sådan påverkan är. Det är bra att vara påläst och att kunna motivera sina ställningstaganden. Möjligheten att få gehör för synpunkterna ökar om man kan förklara sig och redogöra för hur verksamheten verkligen bedrivs för att undvika orimliga villkor och andra inskränkningar. Det är också viktigt att man som verksamhetsutövare kan ta upp en diskussion med myndigheterna om hur tillståndsansökan med yrkanden, förslag till villkor och åtagande utformas bäst för att underlätta prövningsprocessen och därmed bidra till en kortare handläggningstid. Om ansökningshandlingarna utformas tydligt kan detta underlätta för myndigheterna att göra de avvägningar som behövs, t ex mellan miljönytta och kostnader enligt de allmänna hänsynsreglerna i miljöbalken (MB 2 kap 7 §) och att t ex göra beräkningar på vad orimliga villkor kan kosta. Detta dokument syftar till att ge företagen underlag för detta.

Dokumentet innehåller flera delar som kan användas tillsammans eller var för sig.

· Förslag till utformning av yrkanden och villkor inklusive förslag till begränsningsvärden

· Exempel på åtaganden utöver villkor

· Förslag till innehåll och avgränsning av kontrollprogram

· Från beslut av miljöprövningsdelegation (MPD) till dom i Miljödomstolen(MD) och Miljööverdomstolen (MÖD)

· Allmänna hänsynsreglerna och avvägningar mellan kostnad och nytta

2. Förslag till utformning av yrkanden och villkor

Om man tittar på tillstånd till täkter ur perspektivet att villkoren ska vara tydliga och rättsäkra kan man konstatera att det förekommer en rad olika villkor som på olika sätt påverkar driften av en täkt. En del villkor är tydliga och lätta att följa och andra mer övergripande så att det kan vara svårt för verksamhetsutövaren att veta när man verkligen har uppfyllt villkoret. Olika länsstyrelsen formulerar också villkoren på olika sätt. Detta dokument presenterar förslag till formuleringar som utgår från ett brett underlag om vad som kan vara rimliga nivåer.

För att underlätta för myndigheterna att avgränsa prövningen till det man verkligen söker tillstånd för och yrkar på är det viktigt att vara tydlig. Man bör noga ha tänkt igenom vad man vill att tillståndet ska omfatta och hur man kan bedriva sin verksamhet med minsta intrång och påverkan, dvs vilka villkor som bör gälla och vilka åtaganden man kan göra. Det kan vara lämpligt att diskutera med prövningsmyndigheten om vad som är viktigt för den enskilda täkten och föreslå villkor för sådant som är relevant.

2.1 Förslag till utformning av begränsningsvärden

I ett antal domar under tidig vår 2009 har MÖD angett att begreppet begränsningsvärden ska användas istället för begreppen rikt- och gränsvärden vilket följts av ytterligare ett antal domar från miljödomstolarna. Syftet med att införa begreppet begränsningsvärde var bl a annat att skapa mer rättssäkra tillstånd och villkor där verksamhetsutövaren ska veta klart och tydligt vad som är respektive inte är tillåtet. Vid överträdande av ett riktvärde har det enligt MÖD varit oklart vad de rättsliga följderna blir och om villkorsformuleringar med riktvärden har varit i linje med EU:s direktiv och IPPC. Genom att använda begränsningsvärde anser MÖD att det blir tydligt när överträdelse inträffar och vilket rättsligt ansvar verksamhetsutövaren har. MÖD menar också att villkoren ska ange hur uppföljning och kontroll ska ske men att det i vissa fall är mer praktiskt och befogat att närmare ange detaljerna i ett kontrollprogram. Sammanfattningsvis innebär domarna att begreppen riktvärde och gränsvärde utmönstras, att kontrollen regleras i villkoret, att villkoret gäller även när ingen mätning sker och att ett överskridande av nivåer som anges innebär att villkoret överträds vilket kan leda till åtalsanmälan.

Även om syftet med ett riktvärde har varit att den nivå som föreskrivs för t ex buller, vibrationer och olika utsläpp till luft eller vatten ska klaras har inte mindre enstaka överträdelse varit straffsanktionerade och medfört åtalsanmälan. Enligt MÖD får en nivå som anges i ett villkor inte överskridas oavsett om det är ett riktvärde eller gränsvärde. Begreppet begränsnings­värden är istället ett neutralt uttryck som innefattar både riktvärde och gränsvärde och det är villkorets utformning i övrigt som avgör vilka avvikelser som får ske inom ramen för villkoret. Det betyder att nivåerna som anges i ett villkor alltid måste klaras och att man som verksamhetsutövare ska bedriva verksamheten på ett sådant sätt att det finns god marginal till det angivna begränsningsvärdet om inte villkoret i sig anger vilket utrymme som finns för avvikelser eller om det utformas som ett medelvärde över tid. Om villkor formuleras som tidigare med bara en nivå gäller denna även om villkoret anger att åtgärder ska vidtas vid överskridande vilket Högsta domstolen konstaterar i mål T 1115-09. I praktiken innebär alltså en omvandling av riktvärden till begränsningsvärden med oförändrade nivåer att villkoren skärps beroende på hur villkoren formuleras. För att en nivå som anges i ett villkor med säkerhet inte ska leda till straffsanktion kan villkoret antingen utformas som ett medelvärde (t ex månads- eller årsmedelvärde) eller definiera vilka avvikelser som är acceptabla (t ex överträdas x antal ggr, i x % procent av fallen etc)

Naturvårdsverket anser att villkoren inte i detalj måste reglera hur uppföljning och kontroll ska ske utan att detta kan anges i ett kontrollprogram där det blir enklare att revidera och ändra beroende på resultat, nya metoder mm.

 

Nedan redovisade nivåer har utformats som förslag till villkor att ha med i ansökan. Det är viktigt att kunna motivera de föreslagna nivåerna så att det framgår att störningarna blir begränsade. Med bra motiveringar kan det också bli lättare för länsstyrelsen att ta ställning. De föreslagna nivåerna utgår från tolkningen att den nivå som anges i ett villkor med begränsningsvärde alltid ska hållas om inte acceptabel avvikelse kan anges.

De föreslagna nivåerna anser SBMI ska kunna gälla i de allra flesta fall men att strängare krav kan vara aktuella i undantagsfall.

2.1.1 Buller

SBMI anser att villkor med begränsningsvärden antingen ska utformas som medelvärde över tid eller innehålla tillåten avvikelse när gällande praxis för bullernivåer används. I annat fall anser SBMI att nivåerna bör höjas med 5 dB(A) eftersom ett värde som inte får överskridas kräver att verksamheten utformas och planeras med stor marginal till tillåtna värden. I praktiken kommer ljudnivån vid bostäder när begränsningsvärden används motsvara ljudnivån vid riktvärden.

2.1.1.1 Förslag

Alternativ 1

Buller från verksamheten inklusive transporter inom verksamhetsområdet ska begränsas. Om buller från verksamheten, utomhus vid bostäder, ger upphov till högre ekvivalent ljudnivå än nedanstående värden ska Bolaget underrätta tillsynsmyndigheten samt inom x veckor redovisa vilka skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått som Bolaget kommer att vidta för att överskridandet inte ska upprepas. Tillsynsmyndigheten ska i beslut ange de åtgärder verksamhetsutövaren ska vidta.

· Måndag-fredag 07-18 50 dB(A) Ekvivalent

· Lördag, söndag och helgdag kl 07-18 45 dB(A) Ekvivalent

· Kvällstid 18-22 45 dB(A) Ekvivalent

· Nattetid 22-07 40 dB(A) Ekvivalent och 55 dB(A) Momentan

Ekvivalentvärdena ska baseras på de tidsperioder som anges i villkoret eller den tid som verksamheten bedrivs.

De angivna ekvivalentnivåerna ska kontrolleras så snart det skett en förändring i verksamheten som kan medföra att värdena riskerar att överskridas eller om tillsynsmyndigheten så kräver. Kontroll ska ske antingen genom immissionsmätningar eller genom närfältsmätningar och beräkningar vid berörda bostäder.

Alternativ 2

Buller från verksamheten inklusive transporter inom verksamhetsområdet ska begränsas så att det inte ger upphov till högre ekvivalent ljudnivå utomhus vid bostäder än:

· Måndag-fredag 07-18 55 dB(A) Ekvivalent

· Lördag, söndag och helgdag kl 07-18 50 dB(A) Ekvivalent

· Kvällstid 18-22 50 dB(A) Ekvivalent

· Nattetid 22-07 45 dB(A) Ekvivalent och 55 dB(A) Momentan

Ekvivalentvärdena ska baseras på de tidsperioder som anges i villkoret eller den tid som verksamheten bedrivs.

De angivna ekvivalentnivåerna ska kontrolleras så snart det skett en förändring i verksamheten som kan medföra att värdena riskerar att överskridas eller om tillsynsmyndigheten så kräver. Kontroll ska ske antingen genom immissionsmätningar eller genom närfältsmätningar och beräkningar vid berörda bostäder.

Uppföljning av bullernivåer ska framgå av kontrollprogrammet där mätmetoder, mätfrekvens, mätpunkter och utvärderingsmetoder ska anges.

2.1.1.2 Motivering

Nivåer för buller motsvarar Naturvårdsverket Allmänna Råd (AR) för externt industribuller (både enligt nu gällande AR och förslag till nya AR) och dessa nivåer är i stort sett accepterade av verksamhetsutövarna och i viss mån även av närboende.

Buller från täktverksamhet är vanligtvis jämt fördelat under arbetstiden även om perioder med tex borrning i utsatta lägen kan innebära högre bullernivåer. Variationerna är dock ganska små så att, det inte finns någon anledning att begränsa ekvivalentnivåerna till att gälla varje timme utan bör gälla för hela tidsperioden. Detta gör att det normalt finns ett litet utrymme för variationer i bullernivåerna samtidigt som nivån och störningarna begränsas. I samband med en nyetablering av en täktverksamhet görs som regel en bullerutredning med beräkningar av ljudnivåer vid närliggande bostäder och det är viktigt att denna beräkning utgår från ”värsta fall”, dvs när alla verksamheter är igång samtidigt på en plats som innebär störst bullerspridning. Vid en befintlig verksamhet kan man istället utgå från utförda mätningar om inte verksamheten utökas eller förändras så att bullerspridningen blir annorlunda.

Alternativ 1 motsvarar tidigare riktvärdesnivåer och bör därför vara utgångspunkten. Här framgår tydligt vad som ska ske vid ett eventuellt överskridande vilket innebär att man som verksamhetsutövare vet vad man ska göra. Eftersom buller från täktverksamhet förändras under verksamhetstiden då brytningen flyttar sig geografiskt och många bullerkällor i en täkt är rörliga gör det att förutsättningarna för bullerspridning inte i detalj är kända när verksamheten startar. Det är också svårt att med god säkerhet mäta ljudnivåerna vid närliggande bostäder då den påverkas av andra externa bullerkällor. Vidare sker mätningen normalt under begränsade tidsintervaller där ljudnivån kan överstiga den ekvivalenta ljudnivån som gäller för hela tidsperioden/verksamhetstiden. Detta talar för att villkor utformade enligt alternativ 1 är det mest lämpade. Eftersom nivån är densamma som tidigare tillämpade riktvärden är avvägningen mellan störning, vad som är tekniskt möjligt och kostnader redan prövad.

Under vissa omständigheter, t ex beroende på omgivningens känslighet kan vara lämpligare att föreslå villkor med en bullernivå som aldrig får överträdas enligt alternativ 2. I dessa fall är det motiverat att utgå från högre ljudnivåer som vissa miljödomstolar har tillämpat. Så har bl a Miljödomstolarna i Umeå och Nacka resonerat, M1660-09 och M 6246-09. För att ange en bullernivå som är högre än tidigare riktvärden är det viktigt att tydligt beskriva att den faktiska bullernivån från verksamheten blir densamma som med ett riktvärde om 50 dB(A), dvs ingen ökad störning för närboende. Anledningen till detta är ett villkor formulerat enligt principen i alternativ 2 måste följas vid varje tillfälle och denna skyldighet är straffsanktionerad. En överträdelse kan medföra åtalsanmälan och i värsta fall att tillståndet återkallas. Det betyder att verksamhetsutövaren alltid måste bedriva verk­samheten med mycket god marginal till nivåerna som anges i villkoret. Det är därför skäligt att höja nivån för gränssvärden i förhållande till nivån för riktvärden. Naturvårdsverket har också anfört i yttrande över hamnverksamhet att denna nivå som gäller för befintlig industri är rimlig i vissa fall. Sammantaget innebär nivån 55 dB(A) som begränsningsvärde som inte får överträdas en skälig avvägning mellan miljönytta, kostnader och vad som är tekniskt möjligt.

Frågan om hur kontroll ska ske är lämpligt att ta upp i ett separat kontrollprogram. Ett kontrollprogram är enkelt att revidera om det skulle visa sig att mätmetoder, mätpunkter eller mätfrekvens m m behöver ändras. Att ändra villkor är mer komplicerat och kräver att vissa förutsättningar är uppfyllda. I kontrollprogrammet kan man ta upp om kontroll ska ske genom mätning eller beräkning och vad som i så fall är mest relevant för den enskilda verksamheten (se även kap 5 om kontrollprogram). Genom att i villkoret ange att kontrollprogram ska gälla blir det t tydligt att en kontroll/uppföljning ska ske samtidigt som det är relativt enkelt att anpassa själva kontrollen till de behov som finns och om mätmetoder förändras.

2.1.2 Vibrationer

2.1.2.1 Bakgrund

Vid utformning av villkor när det gäller vibrationer handlar det dels om vad begreppet begränsningsvärde innebär och dels om vilka nivåer som tar hänsyn till människors upplevelse. Det finns idag ingen tydlig samsyn mellan olika myndigheter, verksamhetsutövare och närboende om hur hänsyn ska tas till människors upplevelse av vibrationsnivåer - detta trots att praxis skapats genom ett antal domar i miljööverdomstolen och tidigare koncessionsnämnden för miljöskydd.

Upplevelsen av vibrationer är i hög grad subjektiv. I flera utredningar framkommer att det inte finns någon koppling mellan tillåtna vibrationsnivåer och klagomål. För att komma fram till vad som är acceptabla vibrationsnivåer måste förutom tekniska faktorer även vägas in vad som är miljömässigt motiverat och samhällsekonomiskt rimligt. Eftersom tillståndsprövning handlar om störningar och påverkan för närboende är utgångspunkten att skälig hänsyn tas till upplevt obehag främst bestående av skrämseleffekter/över­raskning.

SBMI anser att samma nivåer bör tillämpas överallt eftersom människor bör vara lika känsliga för vibrationer oavsett i vilket län de bor i och att de Guidelines som RTC (Nordic Rock Tech Centre) arbetat fram ska vara vägledande. Alternativt kan nivåer och mätningsförfarande enligt praxis i domar från koncessionsnämnden för miljöskydd och miljööverdomstolen. De nivåer som föreslås här handlar enbart om att begränsa störningar för människor och innebär för ett normalt bostadshus ingen risk för teknisk skada. I de fall särskilt känsliga byggnader berörs måste sprängningarna ske så att byggnaderna inte skadas oavsett vilka nivåer som ska beaktas när det gäller människors upplevelser.

2.1.2.2 Förslag

Alt 1

Vibrationer till följd av sprängningar får vid bostadshus inte ge upphov till värden över 8,0 mm/s mätt triaxiellt som högsta svängningshastighet(komponentmax) i bostäders sockel vid mer än 10 % av sprängningarna. Det angivna värdet får dock aldrig överskridas med mer än 50%.

Mätningsförfarandet ska ske enligt principerna i SS 460 48 66.

Uppföljning av vibrationer ska framgå av kontrollprogrammet där mätmetoder, mätpunkter, mätfrekvens och utvärderingsmetoder ska anges.

Alt 2

Markvibrationer till följd av sprängning får inte överskrida 6 mm/s uttryckt som högsta hastighet i vertikalled i bostäder, mätt i grundmur enligt Svensk standard SS 460 4866. Mätning ska ske vid minst ett närliggande bostadshus vid varje sprängtillfälle.

Uppföljning av vibrationer ska framgå av kontrollprogrammet där mätmetoder, mätpunkter, mätfrekvens och utvärderingsmetoder ska anges.

De angivna toppvärdena ska kontrolleras så snart det skett en förändring i verksamheten som kan medföra att värdena riskerar att överskridas eller om tillsynsmyndigheten så kräver. Kontroll ska ske antingen genom mätning enligt principerna i SS 460 48 66. Om vibrationer från verksamheten, ger upphov till högre toppvärden än 4 mm/s ska Bolaget underrätta tillsynsmyndigheten samt inom x veckor redovisa vilka skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått som Bolaget kommer att vidta för att överskridandet inte ska upprepas. Tillsynsmyndigheten ska i beslut ange de åtgärder verksamhetsutövaren ska vidta.

2.1.2.3 Motivering

Underlaget till alternativ 1 är ett förslag till Guidelines som Nordic Rock Tech Centre (RTC) har arbetat fram med riktlinjer för acceptabla vibrationsnivåer som tar hänsyn till människors upplevelser och som utgår från de internationella standarder som gäller och delvis tillämpas i Sverige idag. Detta förslag innebär i korthet att vibrationernas toppvärde mäts triaxiellt utomhus i sockel. Med hjälp av en överföringsfaktor som tagits fram genom ett stort antal mätningar kan storleken på vibrationerna i bjälklag beräknas och sedan jämföras med komfortnivåer enligt Svensk Standard SS-ISO 2631:2 (Utvärdering av mänsklig exponering till helkroppsvibrationer, Del 2, kontinuerliga och stötinducerade vibrationer i byggnader) som redan idag gäller i Sverige. De delar i SS-ISO 2631:2 som gäller för kontinuerliga vibrationer tillämpas redan fullt ut enligt den svenska ”komfortstandarden för vibrationer från väg- och järnvägstrafik” och utgår från vad som bedöms vara rimligt i ett störningsperspektiv vilket gör att nivåerna i SS-ISO 2631:2 för kortvariga vibrationer kan tillämpas på samma sätt som nivåerna för kontinuerliga vibrationer.

Syftet med att mäta triaxiellt är att människor inte skiljer på vibrationens riktning och toppvärdet mätt på detta sätt kan ge en bättre koppling till upplevd störning. Enligt RTCs mätningar är det endast i 14 procent av alla sprängningar som den vertikala komponenten är störst. I 86 procent av fallen är den största svängningen i en annan riktning. Denna formulering fungerar som ett begränsningsvärde där tillåten avvikelse anges och det är tydligt vad som gäller vid ett eventuellt överskridande. Enligt genomförda mätningar motsvarar 8 mm/s mätt triaxiellt samma begränsning som 6 mm/s mätt i vertikalled vilket är en nivå som använts i tillståndsbeslut och domslut som gränsvärden (t ex, MD 1660-09, MÖD 8510-03).

Vid en befintlig verksamhet där vibrationsnivåer enligt gällande praxis fungerar bra eller om den planerade verksamheten är av mindre omfattning kan istället alternativ 2 användas.

Oavsett vilka nivåer som föreslås har kunskap om sprängningar och vibrationer stor betydelse för att minska den upplevda störningen. Genom information i förväg kan skrämseleffekten minimeras. God kommunikation med närboende och uppföljande mätningar bidrar till ökad kunskap om vibrationer hos grannar vilket minskar dessas oro.

När det gäller mätning av toppvärde eller effektivvärde (RMS) anser SBMI att mätning av toppvärde ska ske utomhus i sockel vilket även anges i ”Sprängstandarden” SS 460 48 66, som är tillämplig på sprängningar från bland annat täkter.

I ”Komfortstandarden” SS 460 48 61 om vibrationer från infrastruktur finns bedömning av vilka nivåer som innebär störningar för människor vilket har medfört att vissa myndigheter ansett att denna standard kan tillämpas istället trots att standarden uttryckligen inte är avsedd att användas för täktverksamheter och den typ av mycket kortvarig vibration (millisekunder-sekunder) som uppkommer vid en sprängning. I komfortstandarden handlar det om långvariga vibrationer(minuter) från järnväg eller vägar. Vidare sker sprängningar dagtid vid enstaka tillfällen, från någon gång per år till ca 1 gång i veckan för de allra största täkterna till skillnad från trafik som pågår varje dag i varierande omfattning dygnet runt. Nivåerna i ”komfortstandarden” är satta som RMS-värden vilket är ett tidsmedelvärde av vibrationens effekt under tidsintervallet och man gör en vägning av vibrationernas frekvenser. I SS-ISO 2631:2 finns angivet vilka nivåer som tar hänsyn till mänsklig komfort vid kontinuerliga vibrationer och det är dessa nivåer som anges i SS 460 48 61.

Detta gör att vibrationsnivåerna enligt SS 460 48 61är något helt annat än toppvärdena som mäts enligt detta förslag och SS 460 48 66. En parallell till detta skulle vara att jämföra ekvivalent­bullervärden (motsvarar RMS-värden) med maxbullervärden (motsvarar toppvärde i vertikalled). Nivåerna i ”komfortstandarden” är alltså inte alls jämförbara med här föreslagna nivåer eller nivåerna i ”sprängstandarden”. Eftersom människor upplever själva rörelsen som kan kopplas till hastigheten, toppvärdet i vertikalled och inte ”medeleffekten” i vibrationer som RMS-värdet anger kan toppvärdet i större utsträckning relateras till en upplevd störning när det gäller kortvariga vibrationer.

En annan aspekt av mätning enligt SS460 48 61 är att själva mätningen kan medföra störning eftersom den som utför mätningen måste få tillträde till huset för att mäta i bjälklaget. Vibrationsnivån i bjälklaget är dessutom beroende av både sprängsalvan och husets konstruktion vilket gör att verksamhetsutövaren av täkten har svårt att i förväg bedöma vibrationsnivån i alla enskilda hus.

Lägre nivåer än de som föreslås här kan medföra både ökad störning för närboende och ökade kostnader för verksamhetsutövaren genom att man spränger fler men mindre sprängsalvor. Ett annat alternativ är att man spränger med ökat antal intervaller eller ökad intervalltid vilket innebär att sprängningen varar längre med ett längre störningsmoment. En vibration som pågår längre upplevs också som kraftigare av människor även om toppvärdet inte ökar.

Man kan använda mindre borrhålsdiameter vilket ökar kostnaderna eftersom fler borrhål krävs. Samtidigt tar borrningen längre tid vilket kan bidra till ökad störning för närboende.

Ur vibrations­hänseende är patronerade sprängämnen i vissa fall gynnsammare än bulkmedel, men arbetsmiljön försämras avsevärt för den personal som arbetar med sprängning. Det finns en större risk för olyckor i form av okontrollerad sprängning, men framförallt utsätts personalen för kemikalier (ex nitro­glycerin) som är farliga för hälsan.

Lägre tillåtna vibrationsnivåer än de ovan föreslagna kan alltså snarare öka den upplevda störningen/ olägenheten genom fler sprängningar och/eller sprängningar som pågår under längre tid. De ger högre kostnad för verksamhetsutövaren samtidigt som riskerna i arbetsmiljön kan öka. Det kan därför inte anses skäligt enligt reglerna i 2 kap 7 § MB med lägre vibrationsnivåer.

Kommentar: För vidare läsning se Förstudie avseende sprängningsinducerade vibrationer kontra mänsklig upplevelse, Guideline avseende vibrationer inomhus orsakade av sprängningsinducerade vibrationer och luftstötvågor samt Sprängningsinducerade vibrationer och luftstötvåg kontra mänsklig upplevelse, WP 1 Definiering av överföringsfaktor (Rock Tech Centre).

2.1.3 Luftstötvåg

2.1.3.1 Bakgrund

Även när det gäller luftstötvågor är det flera aspekter som påverkar vilka nivåer som kan vara rimliga. Ett stort problem är att luftstötvågor delvis är väderberoende och det kan därför vara svårt att utföra sprängning på ett sätt som garanterat klarar vissa låga nivåer.

2.1.3.2 Förslag

Luftstötvågor från sprängningar får inte överstiga 200 Pa (frifältsvärde) vid bostäder.

Den angivna nivån skall kontrolleras så snart det skett en förändring i verksamheten kan medföra att värdet riskerar att överskridas eller om tillsynsmyndigheten så kräver. Kontroll ska ske genom mätning vid berörda bostäder.

Om det uppmätta värdet för luftstövågen från sprängningen överstiger 100 Pa mätt som frifältsvärde skall bolaget underrätta tillsynsmyndigheten samt redovisa vilka skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått som bolaget kommer att vidta för att överskridandet inte skall upprepas. Tillsynsmyndigheten ska i beslut ange de åtgärder verksamhetsutövaren ska vidta.

 

Uppföljning av luftstötvågor ska framgå av kontrollprogrammet där mätmetoder, mätpunkter, mätfrekvens och utvärderingsmetoder ska anges. Mätning ska ske i enlighet med Svensk Standard SS 05 52 10

2.1.3.3 Motivering

Luftstötvågor kan medföra att fönster, dörrar och porslin mm skallrar. Utan mätning och registrering av sprängsalvan kan människor inte skilja på om det är luftstötvågor eller markvibrationer som uppfattas. Även när det gäller luftstötvågor finns inga generella nivåer för vad som anses acceptabelt utan det handlar snarast om vilken praxis som har utarbetats på länsstyrelserna och efter beslut i MD och MÖD.

Nivåerna för luftstötvågor ska inte överstiga nivåer för skada. De föreslagna nivåerna är lägre än skadenivåer och tar hänsyn till skrämseleffekter och oro för påverkan på byggnader. Erfarenheter från SBMIs medlemsföretag tyder på att luftstötvågen som får fönster att ”knastra” ger en mer märkbar upplevelse än markvibrationer.

I övrigt gäller samma motivering som för buller och vibrationer att det är skäligt att höja nivån för begränsningsvärden utformat i enlighet med alternativ 2 i förhållande till motsvarande riktvärden i alternativ 1.

2.1.4 Övriga frågor som kan bli aktuella för begränsningsvärden

Utöver buller, vibrationer och luftstötvågor är det t ex utsläpp till vatten som kan vara aktuellt att reglera som begränsningsvärden eftersom det även här finns möjligheter att ange nivåer för önskad miljökvalitet.

Det bör dock endast i undantagsfall, vid en särskilt känslig recipient, vara aktuellt med begränsningsvärden för vattenkvalitet.

2.1.4.1 Förslag

Oljeindex i utgående vatten får uppgå till 2 mg/l som medelvärde i flöde räknat på årsavrinning

Halten totalkväve i utgående vatten får uppgå till 2,5 mg/l som flödesproportionellt årsmedelvärde i flöde räknat på årsavrinning.

Halterna av suspenderat material i utgående vatten får uppgå till 20 mg/l som medelvärde i flöde räknat på årsavrinning.

Vid ett eventuellt överskridande ska bolaget inom x veckor underrätta tillsynsmyndigheten om det inträffade och redovisa vilka åtgärder som bolaget vidtagit eller ämnar vidta för att ett överskridande inte ska upprepas.

Uppföljning av utsläpp till vatten ska framgå av kontrollprogrammet där mätmetoder, mätpunkter, mätfrekvens och utvärderingsmetoder ska anges.

2.1.4.2 Motivering

I bergtäkter uppkommer ofta frågan om utsläpp av kväve från sprängningar. Kväveläckaget är dock för det mesta mycket begränsat och i nivå med eller lägre än urlakning från jordbruksmark och atmosfärisk deposition. I de fall ytvatten från täkten leds till en mycket känslig recipient kan det dock vara befogat med krav på vattenkvaliteten. Andra utsläpp från täkter kan handla om suspenderat material och petroleumprodukter.

Om halter för utsläpp till recipient ska anges bör de motsvara vad som krävs för andra verksamheter. De föreslagna värdena kan jämföras med riktlinjer för utsläpp av dagvatten direkt till recipient m m. Utsläppen från en täktverksamhet är för det mesta av liten omfattning och de ämnen som släpps ut är relativt ofarliga. Det är därför i normalfallet oskäligt med tanke på miljöpåverkan med annat än villkor motsvarande riktvärden.(M398-05).

2.1.4.3 Övrigt

Det viktiga är att fundera över rimliga nivåer och motivera med att begränsningsvärden innebär att man som verksamhetsutövare måste sikta på lägre värden och att ett högre begränsningsvärde i förhållande till riktvärden därmed inte innebär ökad störning eller påverkan på omgivningen.

2.2 Förslag till utformning av villkor

När man ansöker om tillstånd ska man även ge förslag till villkor för verksamheten. Här följer några förslag gällande tidsbegränsning, arbetstider, damning, utsläpp till luft och vatten mm. Detta är allmänna förslag som bör kunna gälla i de flesta täkter men beroende på förutsättningarna i omgivningen får villkoren anpassas efter detta.

2.2.1 Tidsbegränsning av tillstånd

Täkttillstånden brukar vanligtvis gälla för en viss tid, ett visst område och en viss volym samt även en viss årsproduktion. Annan miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalken med motsvarande miljöpåverkan har sällan tidsbegränsade tillstånd utan omfattningen brukar anges i årsproduktion eller liknande. På senare tid har även täkter i några fall erhållit tillstånd för enbart ett visst område och en viss årsproduktion utan begränsning i hur länge tillståndet gäller. För att slippa onödiga omprövningar på grund av att tiden gått ut när det finns material är det bättre att söka utan tidsbegränsning. Under drifttiden kan såväl myndigheten som verksamhetsutövaren via ändringstillstånd och villkorsändring anpassa omfattning, tid och villkor. För att få till stånd en ändring av praxis så att tillstånd inte tidsbegränsas slentrianmässigt utan miljönytta är det viktigt att yrka på att få tillstånd utan tidsbegränsning. Om tillstånden ändå tidsbegränsas fortsätta med överklaganden och begära tydliga motiveringar till detta.

2.2.1.1 Förslag

ALT 1: Bolaget yrkar på att tillstånd medges för ett uttag av maximalt xx ton material per år inom det område som anges på bifogad karta, ritning MM. (endast begränsning av område och max uttag per år). Brytning får ske ner till nivån +xx möh (i lämpligt höjdsystem).

ALT 2: Bolaget yrkar på att tillstånd medges för ett uttag om totalt xx ton material med en årlig maximal brytning om xx ton inom det område som anges på bifogad karta, ritning mm. (begränsning av område, total volym och årsproduktion) Brytning får ske ner till nivån +xx möh (i lämpligt höjdsystem).

Eventuellt kan ALT 1 och 2 kombineras med:

Bolaget yrkar på att tillståndet ska gälla utan tidsbegränsning.

ALT 3: Bolaget yrkar på att tillstånd medges i totalt x år för uttag om maximalt xx ton material per år inom det område som anges på bifogad karta, ritning MM (begränsning i tid, årsproduktion och område) Brytning får ske ner till nivån +xx möh (i lämpligt höjdsystem).

Alt A: Efterbehandling ska ske successivt i enlighet med den efterbehandlingsplan som ingår i ansökan. Eventuella ändringar ska anmälas till tillsynsmyndigheten.

Alt B: Efterbehandling ska ske successivt och en detaljerad efterbehandlingsplan ska tas fram i samråd med tillsynsmyndigheten och vara klar senast ÅÅMMDD.

Efterbehandling ska slutföras inom x år efter det att täktverksamheten har avslutats.

2.2.1.2 Motivering

En täkts miljöpåverkan beror på vilket område som verksamheten bedrivs inom med avseende på naturmiljö, kulturmiljö, landskapsbild och närboende samt vilken årligt uttag man har som påverkar bullernivåer, vibrationer och dammspridning mm. Den totala tiden och volymen kan i vissa fall ha betydelse när t ex hushållningsaspekterna väger tungt.

För att kunna motivera att täktverksamheten ska kunna bedrivas utan tidsbegränsning är det viktigt att formulera tydliga åtaganden om efterbehandling. Vissa länsstyrelser kräver att en detaljerad efterbehandlingsplan tas fram redan vid ansökan, andra vill att en efterbehandlingsplan ska tas fram senast några år innan verksamheten ska avslutas. I det senare fallet bör man ändå i ansökan redovisa övergripande principer för hur efterbehandlingen är tänkt.

Det är viktigt att kunna motivera tillstånd utan tidsbegränsning eller långa tillståndstider. Här kommer några motiv att lyfta fram. Lång framförhållning ökar möjligheten att investera i bättre teknik som oftast är positiv ur miljösynpunkt och ger bättre möjlighet att hushålla med materialet, dvs använda det till rätt ändamål och inte bara ta ut så mycket volym som möjligt. Det är mer rättvisande för boende att ange den tid som täkten verkligen beräknas pågå. Närboende reagerar ofta negativt vid omprövningar då de fått uppfattningen att täkten skulle avslutas när tillståndet gick ut. Återkommande omprövningar kräver mycket tid och medför höga kostnader för både myndigheter och verksamhetsutövare vilka skulle kunna användas bättre. Samtidigt är prövningstiderna mycket långa vid vissa länsstyrelser vilket innebär att en ny ansökningsprocess behöver påbörjas kort efter att verksamhetsutövaren fått tillstånd.

Det är också viktigt att framhålla att den störning som en verksamhet orsakar främst hänger samman med vilket område man bryter inom och hur stor årsproduktionen är. Det betyder att miljönyttan av en tidsbegränsning är mycket liten eftersom en tidsbegränsning inte styr hur stor årsproduktionen blir eller vilket område verksamheten bedrivs inom. Däremot innebär en tidsbegränsning stora kostnader och mindre investeringar i ny teknik. Sammantaget innebär detta att med en avvägning enligt MB 2:7 är tillstånd utan tidsbegränsning det mest lämpade.

I de fall man anser att en tidsbegränsning är rimlig kan man naturligtvis yrka på detta men överväga om tillståndet då ska gälla för ett område och en viss årsproduktion eftersom den totala volymen inte har någon betydelse för vilket område som påverkas eller hur omfattande störningar det blir.

2.2.2 Arbetstider

2.2.2.1 Bakgrund

I många tillstånd finns en begränsning av arbetstiderna, dels när det gäller arbetstider under dagtid och dels med krav på att verksamheten ska begränsas under semesterperioder. Samtidigt är det för de flesta verksamheter viktigt att kunna starta tidigt på mornarna för att kunna leverera till olika byggen. Under perioder kan arbete behöva ske även kvällstid för att bl a klara leveranser av olika slag eller kunna utnyttja en mobilkross effektivt. Att inte kunna bedriva någon verksamhet under långa perioder vid semestertiden kan också medföra svårigheter att planera.

2.2.2.2 Förslag

Alt 1 Arbeten i täkten ska bedrivas så att bullernivåerna i villkor xx uppfylls. (Under förutsättning att det finns villkor om bullernivåer).

Alt 2 Borrning, sprängning, krossning och skutknackning får bedrivas helgfria vardagar kl xx – kl xx. Efter medgivande av/information till tillsynsmyndigheten får arbeten ske även andra tider.

2.2.2.3 Motivering

En begränsning av arbetstiderna motiveras från länsstyrelsernas sida ofta med att även om en verksamhet uppfyller de villkor och krav som gäller för buller m m kan den upplevas som störande och att det därför finns skäl att begränsa arbetstiderna. Generellt bör det räcka med att uppfylla de villkor om bullernivåer som gäller för de flesta täkter.

Ett förbud att bedriva verksamhet under en längre sommarperiod kan också innebära att verksamheten bedrivs intensivare under resterande del av året vilket kan medföra ökade kostnader och ökade störningar. Samtidigt är det tveksamt om en inskränkning av mindre bullrande moment som sortering, utlastning och transporter verkligen medför en väsentlig minskning av störningar. Ett förbud mot verksamhet sommartid kan alltså vara oskäligt med tanke på ökade kostnader och relativt liten miljönytta.

För att kunna få ett tillstånd utan begränsning av arbetstider är det viktigt att kunna visa att bullernivåerna blir låga från själva verksamheten och transporterna. Vidare bör man som verksamhetsutövare kunna visa att det saknas en miljönytta av begränsade arbetstider som istället kan innebära ökade kostnader.

I de fall man ändå får en begränsning av arbetstiderna är det viktigt att få till en möjlighet att utöka arbetstiderna genom ett enklare förfarande efter information till tillsynsmyndigheten och eventuellt närboende.

2.2.3 Damning

2.2.3.1 Bakgrund

I alla täkter uppstår damning. Till stora delar är det en arbetsmiljöfråga men t ex vid förekomst av stora upplag av finmaterial, långvarigt torrt väder m m kan damning även vålla störningar i omgivningarna. Beroende på omständigheterna i det enskilda fallet kan man antingen föreslå vilka konkreta åtgärder man ämnar vidta eller ange att damning ska begränsas från verksamhetens olika moment.

2.2.3.2 Förslag

ALT 1 För att begränsa damning ska följande åtgärder vidtas(obs välj lämpliga åtgärder från listan eller ange andra):

Bevattning eller ev saltning ske av upplag, transportvägar och utgående lass.

Transportvägar ska vara asfalterade och sopsugas x antal gånger per vecka/månad beroende på väderlek.

Borrutrustning ska vara försedd med dammsugare för uppsamling av damm.

Sprinklersystem med vatten ska användas på de delar av kross- eller sorteringsanläggning som dammar.

Upplag ska placeras vindskyddat (ange område).

Andra lämpliga åtgärder.

ALT 2 Damning från verksamhetens olika moment ska begränsas.

2.2.3.3 Motivering

För att vidta åtgärder bör det enligt skälighetsprincipen vara rimligt att genomföra dem. Om det handlar om en engångsåtgärd, t ex att installera något bör det istället framgå av den tekniska beskrivningen.

I vissa fall är det ändå lämpligare med ett allmänt formulerat villkor om att begränsa damningen, då har man större möjlighet att i varje situation välja den metod som bäst lämpar sig.

2.2.4 Utsläpp till ytvatten

De föroreningar som är aktuella att reglera från en täktverksamhet är främst suspenderat material, petroleumprodukter och eventuellt kväve från sprängningar eller klorid från saltning.

2.2.4.1 Förslag

Ytvatten från täktområdet ska passera utjämningsmagasin försedd med oljeavskiljare eller likvärdig anordning innan avledning till recipient.

2.2.4.2 Motivering

Täkter medför vanligtvis inga större utsläpp till ytvatten då hanteringen av kemikalier eller andra farliga ämnen är relativt begränsad. Generellt bör det räcka med att avrinnande vatten passerar utjämningsmagasin som kan vara försett med oljeavskiljare.

2.2.5 Skydd av grundvatten

2.2.5.1 Bakgrund

En grustäkt som bedrivs under grundvattenytan kan medföra en marginell påverkan på grundvattennivåerna uppströms och nedströms täktområdet. Vid bortledning genom pumpning kan avsänkningen bli något större. För grustäkter som bedrivs ovan grundvattenytan sker ingen påverkan på grundvattennivån. Om en grustäkt bedrivs inom eller i anslutning till skyddsområde för vattentäkt kan det finnas anledning att särskilt reglera hur djupt brytning får ske i förhållande till grundvattennivån.

Vid bergtäkter med brytning under grundvattenytan och där vattnet leds bort efter pumpning eller liknande sker också en viss avsänkning i täktens närområde beroende på berggrundens egenskaper.

I allmänhet handlar det om att i förväg undersöka förutsättningarna på platsen för att kunna bedöma vilken påverkan en täktverksamhet kan komma att medföra.

Förslag

Uppföljning av grundvattennivåer och grundvattenkvalitet ska framgå av kontrollprogram där mätmetoder, mätpunkter, mätfrekvens och utvärdering skall anges.

2.2.5.2 Motivering

Grustäkter under grundvattenytan kan medföra en mindre avsänkning av grundvattennivån uppströms täkten och en mindre höjning nedströms.

Vid bergtäkter gäller att påverkan på grundvattennivåer och vattenkvalitet i stor utsträckning beror på markens och bergets egenskaper och förekomst större spricksystem.

Erfarenheterna av brytning under grundvattenytan i både grus- och bergtäkter visar att det inte blir någon påverkan varken på grundvattennivåer och - kvaliteter eller att påverkan blir mycket begränsad begränsad.

Det kan dock i vissa fall vara rimligt att följa upp grundvattennivåer och –kvalitet i närliggande brunnar beroende på täktens omfattning och vad som framkommit i MKBn.

2.2.6 Hantering av petroleumprodukter och andra kemiska produkter

2.2.6.1 Bakgrund

I alla täkter hanteras petroleumprodukter av varierande omfattning, främst som drivmedel för olika arbetsmaskiner. Beroende på täktens omfattning förekommer ibland även hantering av olika kemiska produkter. Hanteringen bör ske på ett sådant sätt som innebär minsta risk för förorening och vara lämpligt ur arbetsmiljösynpunkt samtidigt som hanteringen måste vara praktisk och rationell. Uppställning av cisterner och hantering av brandfarliga produkter m m regleras även i föreskrifter från Naturvårdsverket och Myndigheten för skydd och beredskap. Utgångspunkten för hanteringen i täkter ska vara att reglerna i dessa föreskrifter uppfylls och att det endast i undantagsfall ska behövas andra särskilda villkor. Detta bör framhållas i ansökan och eventuellt istället anges som ett frivilligt åtagande.

2.2.6.2 Förslag

Saneringsutrustning ska finnas lättillgänglig inom verksamhetsområdet.

Uppställning av fordon ska ske på hårdgjord yta som är beständig mot spill av petroleumprodukter m m (för grustäkter). Detta kan ske t ex genom att ytan förses med ett x m tjockt lager stenmjöl eller liknande.

2.2.6.3 Motivering

Mängden kemiska produkter/petroleumprodukter som hanteras inom ett täktområde varierar med täktens storlek. I allmänhet är risken för förorening av grundvatten mest påtaglig i grustäkter som bedrivs under grundvattenytan men liten i en bergtäkt. Det är dock viktigt att det finns en beredskap för att ta hand om spill som kan uppkomma.

3. Förslag till åtaganden

I samband med tillståndsansökningar förekommer många gånger att närboende lämnar olika synpunkter på den planerade verksamheten, oavsett om det rör sig om att fortsätta en befintlig täkt eller öppna en ny täkt. Som verksamhetsutövare försöker man i vissa fall att på något sätt tillmötesgå sådana synpunkter även om det skulle innebära åtgärder eller begränsningar som går utöver vad som vanligtvis regleras i villkor. Vilka åtaganden som kan bli aktuella är därför starkt beroende av förutsättningarna för den enskilda täkten. Vissa av de här föreslagna åtagandena förekommer ibland som villkor men det finns ändå anledning för verksamhetsutövaren att själv fundera över vad man är beredd att åta sig utöver de krav som ställs i villkor.

Åtagandena kan handla om:

· Begränsning av arbetstider

· Nyanläggning/omdragning av tillfartsvägar

· Placering av kross, sortering mm

· Information till grannar i samband med sprängning

· Bullervallar

· Insynsskydd eller andra anpassningar för begränsa eventuell påverkan på landskapsbilden

· Avgränsning av skyddszoner

· Andra åtgärder för att tillmötesgå synpunkter från närboende

När man anger ett åtagande bör man som verksamhetsutövare framhålla att det just är ett frivilligt åtagande som inte ska omfattas av särskilda villkor. Åtagandet handlar om sådant som är utöver vad som krävs enligt miljöbalken. Om åtagandena omvandlas till villkor kan det t o m vara bättre att avstå.

4. Uppföljning och kontroll

Uppföljning och kontroll består av flera delar, dels att själv skaffa sig kunskap om den egna verksamhetens miljöpåverkan och dels att utföra kontroller i enlighet med vad som krävs i egenkontrollförordningen eller enligt kontrollprogram som man själv föreslår eller som tillsynsmyndigheten kan ställa krav på. Man kan också som verksamhetsutövare ha nytta av att utföra regelbundna kontroller och mätningar för att t ex vid klagomål kunna visa resultaten för tillsynsmyndigheten och de som klagar samt för att kunna utvärdera om verksamheten orsakat någon skada eller miljöpåverkan.

4.1 Egenkontroll

Egenkontrollen innebär att man som verksamhetsutövare regelbundet ska kontrollera verksamheten och dess påverkan på miljön. Det handlar om att planera och organisera miljöarbetet och genomföra undersökningar eller mätningar. Genom olika rutiner kan man minska risken för onödiga utsläpp eller sänka energiförbrukningen. Egenkontroll är ett förebyggande arbete för att planera och ha kontroll över verksamheten för att minska påverkan på hälsa och miljö. Egenkontrollen innehåller fyra delmoment: att planera, genomföra, följa upp och förbättra egenkontrollen kontinuerligt

För alla tillstånds- och anmälningspliktiga verksamheten gäller även egenkontrollförordningen med krav på att man som verksamhetsutövare ska bedriva egenkontroll. Man ska kunna visa upp för tillsynsmyndigheten hur man bedriver sin egenkontroll (se även täkthandboken).

4.2 Kontrollprogram

Ett kontrollprogram kan vara en del av egenkontrollen och kan bidra till att man uppfyller kraven i egenkontrollförordningen. Ett kontrollprogram kan också underlätta för tillsynsmyndigheten att bedriva tillsyn och kontroll av verksamhetens miljöpåverkan och underlätta efterlevnad och kontroll av att verksamheten följer beslut, villkor och annan miljölagstiftning.

Det finns inte något generellt krav på kontrollprogram men ofta förekommer villkor om att ett kontrollprogram ska tas fram. Som verksamhetsutövare kan det i vilket fall vara bra att ha ett kontrollprogram som anger vad som ska mätas och följas upp.

I kontrollprogrammet ska det framgå vilka parametrar som ska mätas och med vilken metod samt antal mätpunkter och mätfrekvens. Kontrollprogrammet bör också ange hur ofta utvärdering ska ske. En utvärdering kan då visa att behovet av vissa mätningar har upphört men att det kan finnas behov av andra mätningar, andra mätpunkter eller en annan mätfrekevens. Mätningar bör inte fortgå slentrianmässigt utan det ska finnas en tydlig anledning att de fortgår.

Kontrollprogrammet ska vara anpassat till den aktuella verksamheten och dess miljöpåverkan. Vad som ska mätas och följas upp beror alltså på verksamhetens art och omfattning samt förhållandena i omgivningen. Det är viktigt att fundera igenom vilka parametrar som är relevanta för den aktuella täkten och följa upp dessa på ett lämpligt sätt. Lokaliseringen avgör omfattningen, vilka förhållanden i omgivningen är viktiga att följa upp.

Det kan också vid klagomål många gånger vara en fördel för verksamhetsutövaren själv att ha genomfört olika mätningar för att visa närboende och tillsynsmyndigheter vilka buller- och vibrationsnivåer eller utsläpp som verksamheten har orsakat.

4.2.1 Bergtäkt

Detta är ett förslag och för varje verksamhet behöver man fundera igenom både vad som behöver följas upp och vilken omfattning kontrollen behöver ha. Det kan finnas skäl att både utöka och begränsa kontrollen i förhållandet till förslaget beroende på verksamhetens omfattning och omgivningens känslighet. För en bergtäkt kan kontrollprogrammet t ex omfatta:

Bullermätning 1 gång per år vid 1-5 närliggande fastigheter som är berörda eller vid befogade klagomål eller förändringar av verksamheten.

Vibrationer om avståndet till bostäder understiger 500 m 1-4 gånger per år vid 1-5 mätpunkter. (Det är många gånger lämpligt att ha en eller ett par referenspunkter där vibrationer mäts vid varje sprängning).

Luftstötvågor vid befogade klagomål eller förändring av verksamheten.

Grundvattennivå 1 gång per år, i 1-5 brunnar inom maximalt 500 m om pumpning eller annan avledning av grundvattnet sker från täkten (obs även grävda brunnar kan påverkas av sänkning av grundvattennivåer i berg men påverkanszonen är normalt betydligt mindre än 500 m).

Grundvattenkvalitet 1 gång per år vid befogade klagomål eller förändring av verksamheten i 1-2 brunnar inom ca 500 m om pumpning eller annan avledning av grundvattnet sker från täkten, fysikaliska och kemiska parametrar.

Ytvatten 1 gång per år beroende på recipientens känslighet i utgående vatten från utjämningsmagasin eller motsvarande, t ex pH, totalkväve, oljeindex, konduktivitet, suspenderat material samt referenspunkt uppströms. Mätningar bör ske flödesproportionellt.

Utvärdering av mätparametrar, mätmetoder, mätpunkter och mätfrekevens efter 3-5 år.

Oftast kan det finnas anledning att mätningar m m sker tätare under de första åren. Om mätvärden inte visar förhöjda halter eller nivåer efter några års mätningar kan intervallen glesas ut.

4.2.2 Grustäkt

Varje verksamhet behöver man tänka igenom både vad som behöver följas upp och vilken omfattning kontrollen behöver ha. Det kan finnas skäl att både utöka och begränsa kontrollen i förhållandet till förslaget nedan beroende på verksamhetens omfattning och omgivningens känslighet. För en grustäkt kan kontrollprogrammet t ex omfatta:

Grundvattennivåer vid befogade klagomål eller förändring av verksamheten i 1-5 brunnar inom ca 500 m om täkten bedrivs under grundvattenytan.

Grundvattenkvalitet vid befogade klagomål eller förändring av verksamheten i 1-3 brunnar inom
500 m från täkten, fysikaliska och kemiska parametrar om täkten bedrivs under grundvattenytan.

Ytvatten 1 gång per år beroende på recipientens känslighet i utgående vatten, t ex pH, totalkväve, oljeindex, konduktivitet, suspenderat material samt referenspunkt uppströms.

Utvärdering av mätparametrar, mätmetoder, mätpunkter och mätfrekevens efter 3-5 år.

Oftast kan det finnas anledning att mätningar m m sker tätare under de första åren. Om mätvärden inte visar förhöjda halter eller nivåer efter några års mätningar kan intervallen glesas ut.

5. Att överklaga beslut

Miljöprövningsdelegationen (MPD) vid länsstyrelsen fattar beslut om tillstånd till täktverksamhet. I tillstånden anges de villkor och andra begränsningar som gäller för verksamheten. Ibland kan man som verksamhetsutövare vara missnöjd med beslutet eller villkoren och kan då vilja överklaga. Här försöker vi beskriva vad man som verksamhetsutövare kan göra i de olika skedena av en tillståndsprövning fram till ett eventuellt överklagande.

Tillståndsprocessen

Var tydlig med hela ansökningshandlingen och med utformning av yrkanden, förslag till villkor och åtaganden. Tydlighet minskar risken för att prövningsmyndigheten missuppfattar vad som avses i ansökan. Ange vad som är motiverat ur bl a miljösynpunkt för just den verksamhet som ni tänker bedriva när det gäller villkor och omfattning.

Länsstyrelsen skickar ofta ut ett förslag till tillståndsbeslut. Detta är ett utmärkt tillfälle att gå igenom förslaget och se om villkoren är anpassade till den aktuella täkten, motiverade och rimliga med hänsyn till skälighetsprincipen. Lämna motiverade synpunkter till Länsstyrelsen inom den tid som Länsstyrelsen angett eller begär ytterligare tid vilket brukar för vara möjligt att få.

MPD skickar ut tillståndsbeslutet. Gå igenom begränsningar och villkor för att se hur beslutet stämmer med era egna förslag. Om det är något i beslutet som ni är missnöjda med, oavsett om det rör omfattningen eller något eller flera villkor får ni överväga om det viktigt att överklaga. Det går att överklaga enskilda villkor och påbörja verksamheten enligt tillståndet samtidigt som man kan begära att ett eller flera villkor inhiberas vilket innebär att man begär att villkoren inte ska gälla.

Överklaga i rätt tid, dvs inom tre veckor från det att ni tagit del av beslutet eller tre veckor från beslutsdatum.

Med beslutet följer alltid en bilaga om hur man överklagar. Av denna ska det framgå vilken tid som gäller. Vid överklagandet räcker det med att skriva att man överklagar om man inte hinner skriva sin motivering. Ring och fråga miljödomstolen när motiveringen behöver vara klar, annars kan man skriva i sitt överklagande när man tänker ha lämnat in sin motivering vilket bör vara inom några veckor. Ett överklagande skickas alltid till den beslutande myndigheten, dvs länsstyrelsen som först ser efter att överklagandet kommit in i rätt tid. Om det är oklart vilket datum som gäller för att lämna in överklagandet så ring och fråga länsstyrelsen. I detta skede begär också syn på plats om ni tycker det finns anledning. Länsstyrelsen har kanske missförstått något som blir tydligt om man ser området på plats.

Länsstyrelsen skickar vidare överklagandet till MD (Miljödomstolen) som begär in synpunkter, först från Länsstyrelsen, därefter får man som verksamhetsutövare möjlighet att bemöta Länsstyrelsens synpunkter.

Läs igenom de synpunkter som Länsstyrelsen har tagit upp och bemöt vad länsstyrelsen framfört. Ibland kan man behöva utveckla sin motivering utifrån vad Länsstyrelsen sagt och hänvisa till överklagandet och till ansökan. Kontakta gärna MD vid frågor.

Om man vill överklaga MDs dom gäller samma arbetsgång som vid överklagande av länsstyrelsens beslut från punkt 5 men överklagandet ska skickas till MD. Återigen, överklagandet måste komma in i rätt tid men motiveringen kan vänta något. Observera att det krävs prövningstillstånd för att MÖD ska ta upp ett överklagande.

6. Allmänna hänsynsregler och avvägningar mellan kostnader och miljönytta

I de allmänna hänsynsreglerna finns en avvägningsprincip, den sk skälighetsregeln där miljönytta, ekonomi och teknik ska vägas samman. Här redovisas hur denna avvägning har gått till i några olika rättsfall. På sikt bör även exempel från täktbranschen samlas in för att komplettera dessa övergripande överväganden och rättsfall.

Utifrån de redovisade domarna har vi sammanställt vilka faktorer som Miljööverdomstolen (MÖD) har ansett vara betydelsefulla vid en skälighetsbedömning enligt 2 kap miljöbalken. Listan är inte uttömmande men kan ge en inblick i vad som kan vara av intresse vid den avvägningen. De exempel vi har tagit med är endast sådana ställningstaganden som MÖD har gjort med hänsyn till deras prejudicerande verkan (dvs bidrag till praxis i tillämpningen) för andra fall, även om nedanstående domar inte handlar just om täktverksamhet.

6.1 Allmänt om skälighetsavvägning enligt 2 kap 7 §

Verksamhetsutövare och enskilda är skyldiga att följa de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap miljöbalken i den utsträckning det inte kan anses vara orimligt att uppfylla dem. I 2 kap 7 § anges vad som ingår i en skälighetsavvägning. Vid avvägningen ska nyttan av försiktighetsmåtten beaktas i jämförelse med kostnader för åtgärder. Vid bedömningen ska man utgå från att miljökvalitetsnormerna alltid är en miniminivå vid tillämpningen av hänsynsreglerna och skälighetsavvägningen får inte medföra att miljökvalitetsnormerna åsidosätts. Ansvaret för att bevisa vad som är rimligt för en viss verksamhet eller åtgärd ligger på verksamhetsutövaren.[1]

6.2 Relevanta domar

MÖD 2002:32

Detta fall handlar om ansökan om tillstånd att leda bort grundvatten från ett nedlagt berg­rumslager för olja. Miljödomstolen hade gett verksamhetsutövaren tillstånd förenat med villkor angående tillåtna halter av petroleumkolväten i utsläppsvattnet. Länsstyrelsen hade yrkat att bergrummet först skulle saneras från oljerester av stelnat flytslam.

Miljödomstolen ansåg att det inte var skäligt att kräva en sådan sanering med hänsyn till villkoren som skulle gälla för oljehalterna i utsläppen samt att en sanering, manuell eller med robot, var synnerligen kostsam (3 Mkr). Saneringen innebar dessutom vissa arbetsmiljörisker. Domen överklagades till MÖD som vid en samlad bedömning ansåg att det enligt skälighetsprincipen inte var rimligt att kräva sanering. MÖD ansåg att den ringa miljöeffekt som kunde uppnås med saneringen inte vägde upp de andra faktorerna, d.v.s. arbetsmiljörisken, kostnaden samt fastställda villkor – bolaget behövde därför inte genomföra åtgärderna på grund av att det var oskäligt.

MÖD 2002:18

I detta fall tillämpas skälighetsprincipen vid krav på MKB för miljöfarlig verksamhet. Nyckelfrågan var hur mycket länsstyrelsen kan kräva av en verksamhetsutövare för att MKBn ska kunna användas som ett underlag för beslut om tillstånd. MÖD fastställer i detta mål att vid bedömningen av vilka krav som kan ställas på en MKB, är utgångspunkten att MKBn ska vara ett komplett beslutsunderlag i det aktuella målet. Även om de uppgifter som länsstyrelsen efterfrågat skulle medföra att miljökonsekvenserna (av i detta fall användning av tallbecksolja) blir något ytterligare utredda, är de enligt MÖDs mening inte av det slaget att de kan ha någon avgörande betydelse för den prövning som skall göras i detta mål. Det var därför inte skäligt att ålägga bolaget att bekosta den ytterligare utredning som länsstyrelsen efterfrågat. Det betyder att en MKB kan anses vara ett tillräckligt underlagsmaterial för beslut om tillstånd om tillståndsmyndigheten godkänner det och om inte andra parters krav på ytterligare åtgärder kan anses ha en avgörande betydelse för beslut om tillståndet. Det är alltså inte skäligt att kräva verksamheten på ytterligare utredning av miljökonsekvenser som inte är av avgörande vikt för tillståndet.

MÖD 2005:39

I detta fall yrkar länsstyrelsen att ett befintligt bolag ska avvecklas med hänsyn till att den miljöfarliga verksamheten som bedrivs innebär en risk för vattenförsörjning eftersom verksamheten befinner sig inom ett vattenskyddsområde. Bolaget anför däremot att det med hänsyn till den samhällsnytta som bolagets anläggning innebär och de kostnader som bolaget skulle åsamkas vid en avveckling, inte är skäligt enligt 2 kap. 7 § miljöbalken att kräva att bolagets verksamhet avvecklas. Bolaget menar också att det torde vara uteslutet att vid prövningen enligt 2 kap. miljöbalken ställa mer långtgående krav på skyddsåtgärder än vad som följer av den särskilda skyddsregleringen i 7 kap. miljöbalken.

MÖD anger i sina domskäl att kommunen har tillstyrkt bolagets ansökan med motiveringen att verksamheten kan bedrivas, trots dess lokalisering inom ett vatten­skyddsområde, i förening med villkor om sanering, lämplig hårdgörning av markytor, avledning och behandling av nederbördsvatten etc. SGU och Naturvårdsverket anser dock att vattentäkten måste prioriteras vid en intresse­avvägning. I målet redovisas även en riskbedömning som talar för att det finns en risk för förorening av vattentäkten vid stora eller långvariga uttag i i specifika brunnar eller om infiltrationen skulle behöva stängas av, t.ex. vid ett förorenings­utsläpp i Lule älv. Då kan eventuellt kontaminerat vatten från bolagets fastigheter nå brunnarna. MÖD bedömer dock att föroreningsrisken är förhållandevis liten eftersom det samtidigt krävs någon form av förorenande olycka vid metallåtervinningsanläggningen, extrema uttag i specifika brunnar och/eller avstängd infiltration.

MÖD anser vidare att bolagets slutliga åtagande att belägga hela markytan inom verksamhetsområdet med asfalt eller betong, att regelbundet kontrollera ytorna och att åtgärda eventuella sprickor omgående är skyddsåtgärder av tillräcklig omfattning för att förebygga skada på grundvattnet. MÖD anger slutligen att även om det vore önskvärt att ingen miljöfarlig verksamhet bedrevs inom skyddsområdet får det inte ställas orimliga krav på en verksamhetsutövare som redan är etablerad på platsen. En omlokalisering av verksamheten skulle medföra betydande kostnader för bolaget. Enligt bolaget är kostnaderna svåra att beräkna men skulle uppgå till åtminstone drygt 13 mkr. Samhällsnyttan med företaget tas ej med i skälighetsbedömningen.

I detta fall är det kommunens tillstyrkande av den miljöfarliga verksamheten samt långtgående skyddsåtgärder, tillsammans med de kostnader som bolaget skulle åläggas vid en omlokalisering som väger över vid en skälighetsbedömning.

I detta fall handlade det om en verksamhet som redan var etablerad. Vid en nyetablering av miljöfarlig verksamhet i ett vattenskyddsområde är det troligt att rättsfallet hade fått ett annat utfall, d.v.s. en annan lokalisering mycket väl hade kunnat bli aktuell trots höga kostnader. Denna tolkning görs med stöd i att skälighetsavvägningen i det långsiktiga perspektivet skall bidra till förverkligande av miljöbalkens mål om hållbar utveckling. Med tanke på detta mål torde ett skydd av grundvatten anses överväga höga företagskostnader vid en skälighetsavvägning.

MÖD 2008:23

Naturvårdsverket överklagar ett tillstånd och framför att en anläggning för produktion av papper bl.a. ska installera en barktork för att uppnå en god resurshållning vilket bolaget motsätter sig med hänvisning till att det inte är ekonomiskt rimligt att kräva en sådan åtgärd. Naturvårdsverket menar dock att avvägningen av kostnader och nytta enligt 2 kap 7 § miljöbalken ska utgå från ett samhällsperspektiv med syftet att allt ska göras som är meningsfullt för att miljöbalkens mål ska uppnås. Vidare anför Naturvårdsverket att många åtgärder som införs med stöd av miljöbalken inte har någon företagsekonomisk nytta.

Bolaget anser att Naturvårdsverkets s.k. samhällsekonomiska värdering har uppenbara brister eftersom verket helt bortser från en mängd samhällsekonomiska aspekter som bör vägas in i frågor om energihushållning i stort t ex betydelsen av näringsverksamhet, sysselsättning, landets exportinkomster. Till ytterligare stöd för sitt ställningstagande anför bolaget stöd i BREF-dokument(BREF-dokumentet handlar om kunskapsutbyte inom Europeiska unionen om BAT, bästa möjliga teknik och ska tillämpas vid vissa prövningar). Bolaget pekar på den vedertagna uppfattningen att industrin måste ha förutsättningar som överensstämmer med konkurrerande företags vilket det gemensamma europasamarbetet utgår från. Mot bakgrund av detta anser bolaget att det är konkurrenshämmande att kräva ytterligare åtgärder av bolaget eftersom det redan mycket väl uppfyller det aktuella BREF-dokumentets angivna nivåer för energihushållning.

Ifråga om BREF- dokumenten anför MÖD att det i vissa fall kan finnas behov av reglering utöver den reglering som uppnås med de generella styrmedlen (ex. BREF-dokument). Detta är en förväntad inställning av MÖD då BREF-dokumenten inte är juridiskt bindande.

När det gäller företagets samhällsnytta tar MÖD ingen uttrycklig inställning men det framkommer tydligt att dessa aspekter inte beaktas då MÖD direkt går in på en specifik matematisk beräkning avseende vad som är ekonomiskt rimligt i det aktuella fallet. Förklaringen till att de samhällsekonomiska aspekterna inte beaktas är sannolikt att samhällsnyttan med en verksamhet inte spelar roll vid skälighetsavvägningen enligt 2 kap 7§. En orts sysselsättningsproblematik eller kommunalpolitiska önskningar för att sänka kraven vid nyanläggning är två typexempel på vad som inte kan vägas in i en skälighetsavvägning enligt 2 kap 7 § miljöbalken.[2]

Det avgörande för skälighetsavvägningen i detta fall är nyttan av skyddsåtgärder jämfört med de konkreta kostnaderna för sådana åtgärder i aktuellt fall. I de allmänna hänsynsreglerna finns en avvägningsprincip där miljönytta, ekonomi och teknik ska vägas samman.

MÖD 2009:5

Detta fall handlar främst om villkor för kemikaliehantering men tar även upp vissa aspekter som är relevanta för skälighetsavvägningen. Fallet handlar om ett företag som bedrivit verksamhet på samma plats sedan år 1959. Verksamheten innebär bl.a. viss tillverkning som omfattar kemiska reaktioner. Koncessionsnämnden för miljöskydd prövade verksamheten senast år 1998. Bolaget ansöker i detta mål om tillstånd för befintlig och utökad verksamhet vid anläggningen. Länsstyrelsen och Malmö kommun vänder sig mot att bolaget inte har redovisat alternativa lokaliseringar för den sökta produktionsökningen. Länsstyrelsen och Malmö kommun har hänvisat till att bolaget vid ansökan om nytt tillstånd till verksamhet i Trelleborg redovisat att lokalisering i Trelleborg var den bästa i jämförelse med Malmö. Bolaget har för sin del redogjort för att kostnaden för en anläggning i Trelleborg med plats för enbart den nu planerade utökningen kan beräknas uppgå till 300 Mkr. I Malmö är investeringen för utökningen 10 Mkr. Bolaget understryker att analyser har gjorts som visar att utökningen inte ger märkbar riskförändring.

MÖD anser vid den sammanvägda skälighetsbedömningen att vidare utredning av lokalisering inte är skäligt. MÖD baserar sitt domslut på att bolaget har genomfört åtgärder för att minska risker med verksamheten och anser att den kvarvarande risken inte motiverar den kostnad det skulle innebära att välja en annan plats för den utökade produktionen. Detta gör, tillsammans med de villkor miljödomstolen föreskrivit om skyddsåtgärder att verksamheten är tillåtlig och det finns inte skäl att neka tillstånd till utökningen.

I detta rättsfall blir vikten av konkreta ekonomiska jämförelser vid olika alternativ än mer belyst. Vidare framkommer att vid utökning av befintlig verksamhet bör skälighetsavvägning göras med hänsyn till hur stor riskökning som sker vid utökningen sammantaget med de skyddsåtgärder som gäller för verksamheten. Om den utökade verksamheten är liten i förhållande till den redan befintliga verksamheten bör ej för långtgående ytterligare åtgärder krävas av verksamhetsutövaren, som i detta fall, ex. ifråga om lokalisering.

6.3 Sammanfattande översikt över betydelsefulla faktorer och slutsatser

De domar som har valts ut och redovisats i detta kapitel utgör ett fåtal domar som omfattar tillämpning av 2 kap 7 § miljöbalken och behandlar dessutom olika typer av verksamheter och situationer. En viktig slutsats som dock kan dras är att de ekonomiska faktorerna tillmäts den största betydelsen och skälighetsavvägningen i 2 kap får således anses vara självskriven ”….. Vid denna bedömning skall särskilt beaktas nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått jämfört med kostnaderna för sådana åtgärder…”

Här följer en kort sammanfattning av de faktorer som tagits upp av MÖD och som påverkat skälighetsavvägningen:

Fastställda villkor och skyddsåtgärder i ett tillstånd (anges konkret i 2 kap 7§ MB)Om det vid en verksamhet vidtagits tillräckliga skyddsåtgärder eller finns villkor fastställda i ett tillstånd i den utsträckning som anses skydda miljön och människors hälsa tillräckligt med hänsyn till aktuella omständigheter bör ytterligare kostsamma åtgärder inte kunna åläggas en verksamhetsutövare vid en avvägning enligt skälighetsprincipen.

Konkurrensaspekter En verksamhetsutövare kan påtala att det med hänsyn till konkurrensskäl inte är rimligt att vidta vissa kostsamma åtgärder. Framgången med denna argumentation är dock oviss med hänsyn till att detta kan anses vara en samhällsekonomisk aspekt som inte är relevant enligt 2 kap 7§ miljöbalken.

Arbetsmiljöriskaspekter Enligt skälighetsprincipen bör det inte anses rimligt att en verksamhetsutövare åläggs att vidta åtgärder som innebär arbetsmiljörisker. Detta är dock inte heller en säker faktor som kan spela roll vid just skälighetsavvägningen. Troligen ska dessa aspekter sammankopplas med en kostnadsaspekt för att få mer tyngd enligt 2 kap 7 § miljöbalken.

Särskild skyddsreglering Skälighetsavvägningen bör inte leda till att det ställs högre kostsamma krav på en befintlig verksamhet än vad som följer av de särskilda skyddsbestämmelserna i 7 kap miljöbalken. (Observera att högre krav mycket väl kan komma att ställas vid nyetablering av företag.)

Riskförändring Vid förändring av en verksamhet bör krav på nya kostsamma skyddsåtgärder motiveras utifrån den riskförändring som sker, annars bör det bedömas vara oskäligt att kräva ytterligare skyddsåtgärder om det sker en minimal riskförändring i verksamheten.

BAT–och BREF-referensdokument samt andra EU-regler. Frågor om bästa möjliga teknik (Best Available Technics, BAT)enligt EU-referensdokument kan tas med i avvägning enligt 2 kap 7 § miljöbalken. MÖD kan dock i specifika fall bedöma att det krävs mer detaljerad avvägning än det som anges i de övergripande dokumenten som ju inte är juridiskt bindande. Dessa dokument får olika stor betydelse beroende på vilken verksamhet som är aktuell samt vilka förutsättningar som gäller.

Observera att detta inte är en uttömmande lista på relevanta faktorer vid tillämpning av skälighetsprincipen eftersom en avvägning ska ske i varje enskilt fall. Dessutom ska skälighetsavvägningen göras mot bakgrund av målet om hållbar utveckling och enligt propositionen till miljöbalken ska de nationella miljömålen tillmätas särskild betydelse.[3]

Skälighetsbedömningen ska göras med hänsyn till vad som är ekonomiskt rimligt för förhållanden inom branschen och inte den aktuella verksamhetsutövarens betalningsförmåga. Det är viktigt att kunna visa vad olika åtgärder kostar om man finner dem oskäliga.

6.4 Tillämpning av skälighetsavvägning för verksamhetsutövare

· Fundera över de krav som ställs i olika skeden av en prövning eller vid tillsyn, dvs. allt från de utredningar som ska in i samband med prövningen till villkoren i tillståndet och de krav som ställs i kontrollprogrammet. Det kan vara bra att ta upp sina frågor med myndigheterna för att få en förklaring till varför olika krav ställs så att syftet med en utredning eller utformning av ett villkor m m blir tydligt. Om man tycker att kraven är för höga bör man kunna motivera detta utifrån miljöaspekter men även i viss mån kostnadsaspekter i förhållande till vad som är rimligt för branschen som helhet.

· Undvik slentrian. Gör inte som man alltid gjort tidigare! Fundera alltid på om det verkligen är befogat med tanke på de kunskaper som finns idag! Vad är åtgärderna ”värda” ur miljösynpunkt? Här måste man också fundera på typen av störning, t ex hur farlig den är, hur omfattande den är de samt hur känsligt det påverkade området är, t ex är bullerbegränsningar viktigare i ett bostadsområde än i ett industriområde.

· Redovisa i MKBn vilka skyddsåtgärder man kan vidta och kostnaderna för dessa och ange förväntad miljönytta, t ex om man i MKBn pga. buller anger att man avser anlägga en bullervall bör man också ha utrett vilken miljönytta vallen ger, dvs vilken reducering av bullernivåerna som uppnås.

· Om man tycker att villkor i beslut eller förslag till beslut är för långt gående bör man beräkna den faktiska kostnaden och redovisa den. Kostnaden kan sedan ställas i relation till miljönyttan. Vad kostar det till ex att hårdgöra ett stort område, att kapsla in en kross eller anordna bullerdämpning på en borrigg? Och vad medför sådana åtgärder för miljönytta i minskad risk, påverkan eller störning?

 

· I ansökan kan man sedan argumentera varför man valt en åtgärd ex. pga. att den i förhållande till kostnaderna gav den största miljönyttan. Det är viktigt att ange sina egna slutsatser och motiveringar för att myndigheterna ska kunna ha hjälp av detta i sin prövning.

· Bra ansökningshandlingar underlättar prövningen och tydliga yrkanden kan också bidra till att blir besluten tydligare och förhoppningsvis bättre motiverade.