Täkttillstånd & juridik

Kunskap, tydlighet och goda relationer – om täkthandläggaren själv får välja

Hur ser täkthandläggarna på oss i bergmaterialbranschen? Var finns styrkorna och svagheterna när bransch och myndighet möts och hur kan vi göra varandras vardag smidigare? Representanter från två län sätter SBMI under luppen och siar om sin egen framtid när det gäller koncentrationen av MPD.

Lilian Thurfjell är täkthandläggare vid Länsstyrelsen i Skåne län. Tillsammans med kollegan Mats Kvist arbetar hon enbart med täktfrågor, både med prövning och tillsyn. Efter många år är de samsynta i olika frågor och måna om att resultatet av ärendet inte ska bero på vilken handläggare som bereder det.
    - Vi stämmer hela tiden av med varandra och diskuterar så att värdegrunden blir densamma. Handläggare i hela landet kan dessutom via mejlgrupper diskutera viktiga frågor som gynnar samsynen på riksnivå, både när det gäller prövning och tillsyn. Det är viktigt att branschen får så enhetliga beslut och villkor som möjligt, säger Lilian Thurfjell.
    Målet för täkthandläggarna vid Skåne län är att hela tiden kompetensutveckla och hålla sig informerade om nyheter som är viktiga för branschen. Ambitionen är att vartannat eller vart tredje år besöka alla täkter de har tillsyn över. Uppstår problem görs besöken tätare. En annan målsättning är att skapa goda relationer med branschen och komma fram till bra lösningar på problem, bland annat genom att regelbundet bjuda in till Länsstyrelsen för att informera om aktuella frågor.
    - Ballastmaterial är nödvändigt i samhället och verksamheten är viktig. Men den är ofrånkomligt miljöstörande och kan ha många motstående, lika viktiga, intressen. Bra, genomtänkta och kvalitetssäkrade utredningar är grunden. Lägg korten på bordet och ta upp allt på en gång för att slippa göra omfattande kompletteringar, säger Lilian Thurfjell.
    Ansökningar ska vara tydliga, ha en röd tråd med relevanta utredningar för den specifika platsen. Under driften är det viktigt att bolaget ser till att all personal i täkten har tillgång till och fortlöpande kunskap om tillståndet och villkoren kring det.
    - Alla är berörda på något sätt. Det räcker inte att man har gjort på ett sätt i tjugo år, något nytt kan ha hänt som förändrar bilden. Bolaget kan undvika missförstånd om alla har god kunskap och förstår varför vissa villkor ser ut som de gör. Företagen borde ha en rutin för att uppdatera till exempel nyanställda om vad som gäller. En god egenkontroll kan minimera många missförstånd, säger Lilian Thurfjell.
    Personal som tar prover på vatten ska informeras om driftstörningar eller liknande, så att de direkt kan följa upp med utökad provtagning. Ibland skickas analysresultat till huvudkontor utan kopia till provtagningsansvarig i täkten. Då blir resultaten svåra att följa upp på ett tillfredsställande sätt.
    Frågan om information och dialog med närboende ligger Lilian Thurfjell varmt om hjärtat. Ett bolag kan undvika många klagomål om de visar respekt och förståelse för att närboende kan uppleva obehag av täkten. Man har naturligtvis rätt att bedriva sin verksamhet men om grannar är irriterade spelar det ingen roll att bolaget håller sig inom ramarna. Här gäller det att vara pedagogisk och bemöta människor på ett bra sätt.
    - Jag upplever ibland att personal har en attityd som stärker grannars negativa inställning till verksamheten. Här är det viktigt med kunskap till all personal. Många missförstånd går att reda ut med lugna samtal. Kanske kan man bjuda in till täkten och kanske låta närboende få uppleva sprängningen? Eller erbjuda sig att komma hem till närboende och berätta? Överlag är det bättre att kontakten kommer från företaget själv än från myndigheten, säger Lilian Thurfjell.
    
När det gäller diskussionen om antalet län ser hon koncentration av MPD som något positivt då det skapar ett större flöde av ärenden. Kompetensen och samstämmigheten i besluten kan också upprätthållas bättre, framförallt i branscher med få prövningar. Rutin samlas och många kan lägga ner mer tid, vilket leder till mer underlagsmaterial, mallar och stöd. Men trots ”stordriftsfördelarna” är det olyckligt att processen har dragit ut på tiden och att länsstyrelser som blivit av med personal inte kan nyanställa.
    - Vi vet ju ännu inte vad som ska hända eftersom det inte har tagits något beslut i frågan. Av budgetpropositionen att döma verkar det bli fler län än sju, men jag har inga synpunkter på resurserna, säger Lilian Thurfjell.

SBMI anser hon är en mycket drivande branschorganisation som kontaktar departement, erbjuder handläggarstöd och arrangerar viktiga branschdagar.
    - Tänk om de på sikt också kunde vända sig mot samhället på samma aktiva sätt - med broschyrer till skolor, information via sociala medier, kanske till och med reklamfilmer i TV. Det är viktigt att fundera på hur man riktar sig utåt, också för att skapa förståelse för branschen.

Annika Lundahl är handläggare på Miljöskyddsenheten vid Länsstyrelsen i Västra Götalands län. Hon tror inte att regeringens förslag om stor-MPD kommer att innebära någon större förändring för arbetet i hennes län - redan 1999 slogs Skaraborg, Göteborgs/Bohusläns och Älvsborgs län samman till ett. Det som ändras är snarare prövningsordningen som kan innebära en annan rollfördelning – att man antingen blir tillsynshandläggare eller prövningshandläggare. Hur man handlägger spelar då en större roll. Sammanslagningens effekter tror hon också beror på hur trygg man är med sina arbetsuppgifter och vilken kompetens man tar med sig vid eventuella förflyttningar.
    - Generellt tror jag att fördelen med större län är en effektivisering. Där blir man till exempel bara prövningshandläggare och jobbar inte ute i fält, även om tillsynshandläggarna kommer att ha ett ord med i laget ändå. Däremot är det ju sanslöst att beslutet har tagit så här lång tid. Nu verkar det som om förslaget blir en kompromiss med elva län istället för föreslagna sju, säger Annika Lundahl.
    Vad det gäller prövning anser hon att förutsättningarna ändras lite utifrån de domslut som finns. I Västra Götalands län är det bland annat viktigt med riktigt bra lokaliseringsutredningar. Bergmaterialbranschen har inte riktigt greppat detta, man hänvisar tillbaka till tidigare tillstånd och ser inte noggranna beskrivningar som viktiga när man vill fortsätta i samma täkt.
    - Mycket kan ha hänt i en täkt sedan man fick sitt tillstånd; nya investeringar, klagomål, andra behov av hjälpmedel. I vårt län räcker det inte med hänvisning till förr, miljöprövningen för pågående täkt har blivit lite striktare. Vi går sällan så långt att vi ber om en inventering av bergsfyndigheter, men enligt skolboken ska man ta upp andra alternativa platser i sin ansökan, säger Annika Lundahl.
    Något som borde tas på större allvar är miljörapporterna. Det finns en risk att man svarar ”villkoret uppfylls” medan det i själva verket krävs en beskrivning på hur villkoret är uppfyllt. Ett exempel handlar om skydd under en stillastående maskin och att det krävs särskilt iordningsställda ytor för parkering under natten för att undvika spill eller petroleumprodukter i marken. De villkoren uppfylls sällan helt. Kunskapen om recepientkontroll kan också brista. Kontroller görs men det är inte tillräckligt att bara ta provet. Man måste också reflektera över analysresultatet.
    - Det är svårt att sätta sig in i allt men det måste finnas viss grundkunskap om vad mätning handlar om. Det händer att verksamhetsutövare tar för många analyser. Man kanske analyserar tungmetaller i onödan, medan pH-värde, oljeindex och suspenderat material är det verkligt intressanta. Branschen hävdar ju bestämt att täkter inte är en gruvverksamhet, då är heller inte tungmetaller viktiga.
    De större företagen har bättre resurser för att klara egenkontroller, menar Annika Lundahl. Visst kan handläggarna ge något tips men måste balansera myndighetsrollen mot konsultrollen. Ett vänligt affärsklimat med samtal och resonemang är bättre än att ”slå lagboken i huvudet” på någon. Det underlättas förstås av personkemi och förtroende.
    - Den egna erfarenheten är väldigt viktig. Enligt miljöbalken ska täktansvarig skaffa sig den kunskap som behövs för att skydda människors hälsa, och skydda miljön mot skada eller olägenheter. Man måste också vara inläst på sitt täkttillstånd och inte minst på vad som stod i ansökan, säger Annika Lundahl.

Text: Carina Tyskbo